Uncategorized

Äntligen iväg! – We did it!

Största utmaningen genomförd! Vi är iväg på vårt livs äventyr, huset är uthyrt, alla bilar är sålda, vi har lämnat våra jobb och vår båt är så förberedd för långsegling som det bara går. Många års äventyr väntar:)

Ayla några timmar före avfärd i hemmahamnen Höviksnäs

Men vägen hit har varit tuff.

För något år sedan kändes det som vi hade massa tid till allt vi skulle göra med båten, allt vi skulle fixa med huset innan uthyrningen etc. Vi satte ett datum för vår losskastning från Höviksnäs, fortfarande kändes det som mycket tid kvar. Hela vintern innan kunde vi ju greja med båten och rensa i huset. Efter nyår började tiden till all förberedelse krympa, fortare och fortare. Vi skulle göra det och det och det, köpa det och det och det. Helen kämpade på med extrapass på sitt andra jobb för att dryga ut reskassan och Roberth kämpade nere på båten med främst elsystemet.

Det kändes som vi hade grepp på läget och att det nog skulle funka. Det stora ”sista” ingreppet i båten var uppdateringen av elsystemet och installationen av litiumbatterierna. För att kunna dra om kablar måste mycket av inredningen i båten skruvas ner för att kunna dra om kablar. Båten var som ett slagfält, kablar överallt, inredning överallt och stor del av båtens grejor flyttade i hörn och skrymslen som vi inte behövde komma åt just då. Detta gjorde det svårt att börja packa båten och flytta ombord, vilken var vår plan. Att bo ombord i slutet för att underlätta allt fix med huset som skulle hyras ut. Detta var bara att glömma. Vi flyttade ombord mer eller mindre samma dag som vi kastade loss. Hela akterkabinen full med ouppackade lådor de första dagarna, föräldrarna fick hitta sig varsin strimma madrass i salong och förpik att sova på.

Vi hade både med och motgångar mot slutet.

Vi hade otroligt bra förhållanden då vi lyfte upp Ayla på land några veckor innan för bottenmålning, polering mm. Vi hade uppehåll och bra torktemperatur ute. Detta var en stor medgång!

Motgångarna då?

Vi börja med att när vi väl sjösatt så började en genomföring läcka samt att vi klantade till det när vi höll på att byta slang på en annan så den också började läcka, eller rättare sagt en liten liten vattendroppe syntes i skarven. Vi fick göra ett extra-lyft och åtgärda det hela. Där gick en hel dag.

Samtidigt åker Roberth på njursten, en ganska smärtsam grej som tidvis gjorde att en del dagar gick åt till ren vila för att härda ut smärta.

Inget av dessa motgångar kunde vi ju förutse, men dom tog viktig tid som vi behövde i sluttampen. 

Då vi hyr ut vårt hus väldigt sparsamt möblerat så var vi tvungna att göra oss av med mycket saker, detta gick ganska bra. Vi sålde och skänkte saker och körde flera lass till tippen. Det är otroligt vad vi människor samlar på oss saker. Det kändes som det aldrig tog slut i allt rensande, sorterande av vad vi skulle ha med ombord och spara för framtiden. I efterhand känns det ganska skönt att ha fått rensa ut där hemma i huset. 

Gofika hos grannen
Precis innan losskastning

Sista veckan var en ren kamp mot tiden, Vi hade vår losskastning på Påskafton kl 1400. Huset var uthyrt och skulle vara tömt och flyttstädat. I delat av huset stod det lådor och kassar som skulle ombord, dessa högar bara växte och växte. Hur skulle vi få plats med allt? 

Vi hade länge funderat på vad som skulle finnas ombord och vad som vi skulle ta med oss. Det kommer ställas stora krav på oss att kunna sköta både båt och oss själva i situationer då det ej går att få hjälp från något annan. Reservdelar till båt och läkemedel finns det gott om ombord. Samtidigt skall vi bedriva undervisning för våra barn och allt som det kräver i skriv och utbildningsmateriel. 

Tack vare hjälp från familj och vänner som ställt upp över det man kan förvänta sig så kom vi äntligen iväg! 

Vi kastade loss på Påskafton strax efter kl 14. Känslan när vi kastade loss var blandad med både lycka, stolthet, förhoppning och lite sorg. Men vi var iväg! Vi gjorde det!

Färden gick till närmsta boj nere vid lilla Dyrön. Där andades vi ut och sov i många timmar.

IMG_7625
Vår akterhytt innan avfärd. Det tog ca en vecka innan vi kom in och kunde sova här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *