• Dags att kavla upp

    Då vi visste att det skulle krävas en del omsorg av båten var det dags att sätta i gång. Direkt efter köpet så gjorde vi ingenting den sommaren utan bara seglade och lärde oss båten. Vi tog upp den på land i augusti. Vi anlitade Wallhams båtsupport det året för både förvaring men även en del jobb.

    Dom stora projekten som skulle vara klara till semestern 2019 var:

    • Sandblästring av botten
    • Epoxybehandling av botten.
    • Bli av med teakdäcket.
    • Driva ut all fukt ur däcket.
    • Täta däcket
    • Nytt däck
    • Demontera roder, driva ut fukten.
    • Ny rodertätning
    • Nytt cutlesslager.
    • Ny axeltätning
    • Nya bottenventiler
    • Nya motorfästen
    • Byta drivknut.

    Vi började med att helblästra botten med hjälp av Bläster mäster så botten kunde torka ut ordentligt inomhus under vintern inför epoxymålningen till våren. 

    På däcket satt ett skruvat teak-däck som hade sätt bättre dagar. Detta togs bort, det gjorde vi själva. Det relativt enkelt då vissa ribbor satt ganska löst, men de som satt fast satt ordentligt. Vi använde kofot, hammare, stämjärn och ett multiverktyg. Detta var jobbigt, många kvällar efter jobbet tillbringades ute på båten. Totalt tog vi bort minst 769 skruvar. När vi väl fått bort teaken så skulle ju även den gamla häftmassan bort. Vi förbrukade 1 bandslip och åtskilliga slippapper. Vi hade inte täckt båten då vi skulle in i hallen så fort vi slipat klart däcket. För att förhindra att vatten kom ner i hålen så tejpade vi över alla hålen och efter många tejpsorter kom vi fram till att vanlig eltejp var den bästa. Sammanfattningsvis: Enkelt men tog lång tid och inte de bekvämaste arbetsställningarna, men vi sparade in kostnaderna för många dyra arbetstimmar som vi kunde lägga på annat.

    Vi borrade upp och försänkte hålen och efter ett tag inne i hallen så mätte vi fukthalten i däcket och ringade in de områden där det fanns förhöjda värden. Kring dessa områden borrade vi upp fler hål tills vi hittade ytterkanterna på fuktspridningen. Vi använde L-formad insexnyckel på en skruvdragare och körde runt i hålen för att få bort fuktig divinycell. Däcket såg på sina ställen ut som en hålig ost. Däcket fick nu torka ett par månader. Under vintern tog varvet hand om rodret och drog ut axeln för byte av cutlesslager. Axeln var tidigare tätad med fett, vi tog bort detta och installerade en vattenkyld PSS-tätning istället. Snöret i rodertätningen byttes. Genomföringar byttes och den gamla mekaniska propeller-loggen togs bort. Botten spacklades där det fanns mindre revor och skav för att få en fin botten inför epoxymålningen.

    Tidigt på våren började vi fylla hålen med epoxy, vi använde West system och fick stöd med tips och tillvägagångssätt från HF-marine som är återförsäljare i Sverige. När hela däcket var jämt så la vi ett lager ren expoxy som ”fuktspärr”. Vi sökte mycket på vad för däck vi ville ha, vi var inne på Treadmaster, vanlig halskyddsfärg men även gelcoat-rullat däck. Nytt teak-däck valdes bort på grund av den kostnad det skulle innebära. Det blev Kiwi-grip då detta är enkel att arbeta med, vi kunde gå till färghandeln och få exakt samma kulör som båten var i och det går bra ihop med epoxy. 

    Strax innan påsk var det dags att ta ut båten. Vi hade extrem tur med vädret, det var ca 20 grader och sol i ca 1 vecka så påförande av epoxyn gick smidigt, vi hann även med bottenmålningen.

    Vi bytte själva motorfästena och drivknuten, det blev en Sigma-drive, allt för att minimera vibrationerna och ge bästa förutsättningarna för det nya cuttlesslagret och de nya motorkuddarna.

    Vi hade en 2-bladig foldingpropeller och vi upplevde att den inte alltid skötte sig när vi manövrerade, så vi hade bestämt oss för att prova en säsong med den 3-bladiga fasta propellern. Till vår förvåning när vi demonterade foldingen så saknades axel-kilen. Vet inte om det varit orsaken till att vi upplevde konstigheter vid manövreringen. Men vi ville utvärdera och få en uppfattning i skillnaden i fart och manöver vid förtöjning jämfört fast- eller foldingpropeller.

    Efter en intensiv period sjösatte vi äntligen båten den 27 juni.

  • Första sommaren med Ayla

    Vi seglade hem båten från Björlanda en solig dag i juni. Vi var så lyckliga och förväntansfulla.

    Kvällen innan hade de tidigare ägarna kommit ner till hamnen med en flaska bubbel och önskade oss lycka till med vår nya båt. 

    Första seglingen

    Vi hade lyckats få tag i en andrahandsplats i Wallhamn bara några kilometer hemifrån. 

    Förtöjda i Wallhamn

    Vi gjorde några helgseglinar i väntan på semestern. Utforskade skärgården i närheten samt seglade Tjörn runt. Bara en kort segling från Wallmans finns fantastiskt fina och skyddade platser.

    Morfar Ronny och mormor Annelie

    Några veckor senare var det äntligen dags för 2 veckors semestersegling. Vi startade med att segla till Läsö. På överfarten till Läsö fick vi besök av en fågel, gissningsvis en Tornfalk. Vi hade också omröstning om vad båten skulle få för namn. När vi köpte henne hette hon Jambalaya, ett fint namn tyckte vi alla men vi hade spånat på namn så länge att vi ville välja ett nytt.

    På väg tillbaka till sverige blev vi överraskade av ett plötsligt oväder. Från ingen stans vred vinden och ökade i styrka och vi fick oss ett smakprov på vad båten gick för. 

    Vi la till vid farmor Nancy och farfar Runes brygga på Kristineberg och umgicks några dagar med familj och vänner.

    På hemvägen ankrade vi i viken utanför Lanesund och fick trevligt besök av kusinerna med föräldrar.

    Oxholmen blev sista stoppet innan det var dax att bege sig hemåt.

  • Båtköpet

    Vi besökte båten i Björlanda den 14 maj 2018. Vi fick oss en genomgång av båten och fick tid att själva gå igenom den i lugn och ro. Båten var ju inte ute på någon annons så det var ingen stress i något beslut. Vi imponerades av hur välutrustad båten var, dom hade verkligen anpassat den för långsegling med nödvändigheter och bekvämligheter såsom fallen dragna till sittbrunnen, elektrisk vinsch, autopilot, radar, dubbla ankarspel, bog, självslående fock mm.

    Men den hade ju även det som vi letade efter: en koj för alla ombord, en trygg centrerad sittbrunn med höga sarger och ett pris som passade oss. 

    Hamnen i Björlanda

     

    Vi bestämde oss ganska omgående att vi ville köpa båten, men först ville vi göra en besiktning.

    Båten lyftes upp på land i ca 1 vecka och därefter genomfördes besiktning både på land och därefter i vattnet.

    Båtbesiktning

    Besiktningen resulterade i en del anmärkningar, den största var teakdäcket som var monterat enligt gammalt sätt med med skruv i däck vilket med åldern låtit fukt krypa ner.

    Efter samtal med besiktningsmannen där vi kom fram till vad saker och ting skulle både kosta och vad som vi själva kunde göra bestämde vi oss för köp.

    Vi kan varm rekommendera Bengt Arvidsson som var vår besiktningsman.

  • Vår seglingsdröm

    Vid något tillfälle under 2017, året då vi reste mer än någon av oss någonsin gjort, sa jag (Helen) till min min man att om vi ändå skulle ha en segelbåt kunde vi lika gärna segla jorden runt. Roberth var inte lika övertygad och till skillnad från mig behövde han tid att smälta denna idé.

    Vi hade just bestämt oss för att köpa svärfars Maxi 77:a och ge det där med segling en chans, tidigare hade vi varit mer inne på motorbåt. 

    Vår Maxi 77:a

    Men vi seglade den sommaren, 7 veckor runt södra Sverige. Från Tjörn söderut till Skåne, runt Skåne till Blekinge därefter norrut via Öland och St Annas skärgård och kanalvägen tillbaka till västkusten. 5 personer i en liten segelbåt. Någonstans halvvägs var vi överens om att segling var vår grej men vi behövde en större båt. En med självstyrning och dörr till toaletten, full ståhöjd och ett ordentligt kök. Och varsitt kryp in till barnen. Via en kollega fick vi tips om en Maxi 120 som troligtvis var till salu, vi visste direkt när vi såg henne att detta var vår båt! Och med större båt var drömmen om långsegling verklighet och även Roberth var med på idén.